Svenida.blogg.se

Det här med stress är ett ganska jobbigt och tråkigt ämne och jag själv blir opepp bara jag hör ordet. Trots att det är något jag föraktar är det något jag periodvis i livet haft ganska gott om. Jag skulle nog påstå att jag är en ganska stresskänslig person även om det inte direkt är något jag skulle skriva i mitt cv. Jag blir framförallt stressad när jag känner att all min tid är schemalagd och jag inte har någon tid alls för att vara spontan och bara göra som jag känner för. Då får jag någonslags inre panikkänsla som får mig att undra hur jag ska orka dag ut och dag in utan paus. Det konstiga är att det inte bara är tråkiga/jobbiga saker som stressar mig utan även roliga saker som jag har inplanerade.

 

Jag blir så trött på mig själv att jag stressar och stressar hela tiden. En vanlig stressdag för mig kan se ut såhär: Jag vaknat och stressar lite på morgonen när jag äter frukost och sminkar mig då jag inte orkar gå upp överdrivet tidigt, jag kör ganska snabbt till jobbet och väl på jobbet köttar jag på hela dagen, efter jobbet känner jag mig lite stressad för att jag vill komma hem så snabbt som möjligt. Väl hemma stressar jag iväg och tränar för att det inte ska bli försent, efter träningen stressar jag med att duscha, laga mat, diska osv. för att hinna sitta en stund i soffan innan jag måste gå och lägga mig. Summering jag stressar en hel dag för att kunna sitta och chilla typ en timme på kvällen vilket är helt sjuk. Jag måste försöka sluta att känna sådan tidspress hela tiden, för det här är mitt liv och jag vill att det ska vara härligt och meningsfullt, inte någon himla transportsträcka som bara ska göras.

 

JAPP detta är alltså mitt stora problem just nu, speciellt när jag måste rucka på detta schemat litegranna för att hinna planera möhippor, skriva tal, leta efter lägenehter, söka jobb, städa, tvätta osv. Jag är dessutom väl medveten om att jag skapar det här problemet själv och att det inte är synd om mig.